Nu tänkte jag höja mina vänner till skyarna. Den senaste tiden har varit tung för mig. Och det är egentligen ingen som vet exakt hur jag känner men jag har vänner som finns vid min sida hela tiden, även fast de inte alltid syns. Den senaste tiden har jag också insett vilka som är mina riktiga vänner. Och de personerna är sådana som det kan gå lång tid, kanske ett år imellan träffarna men ändå är saker och ting som vanligt. Det finns inga direkta krav för vi alla har mycket att göra och ingen av er låter det påverka vänskapen. När jag behöver er eller ni behöver mig kommer jag att finnas där, även om vi ses en gång i veckan eller en gång om året.

 

Igår hittade jag ett gammalt inlägg i Johannas gamla blogg som är så fint :)