Normalt?

Publicerad 2013-03-08 11:14:00 i Tankar och funderingar,

Sedan jag började träna mer intensivt för några månader sen har jag fått kommentarer från personer omkring mig ang träning, mat osv. Men inte direkt på det sättet som jag hoppats på. Flera har kommenterat "men du är ju redan smal" och någon har sagt "det kan inte vara nyttigt at hålla på som du gör".
 
För att först svara på "du är ju redan smal", det stämmer säkert, till viss del. Jag känner mig dock inte riktigt bekväm i min kropp och har mina problemområden och känner mig klumpig. Och jag tränar inte för att bli smal, utan för att bli fast och fit och må bättre. Bara "smal" är inget jag vill vara utan jag vill vara smal med muskler, inte bara en smal person.
 
Till det andra "det kan inte vara nyttigt att hålla på som du gör". Det kom från en person som inte tränar överhuvudtaget, äter vad personen känner för och har en övervikt på 30 kg. Diskutionen kom upp då jag kommenterade hur denna personen äter och lever och då fick jag tillbaka det svaret. Jag är iallafall fast inställd på att det är nyttigare att "hålla på" som jag gör nu än som denna andra personen gör. Jag förstår inte inställningen att klaga på en person som tagit tag i sig själv och vill göra förändring med mat och träning.
 
Synsättet som finns nu är att man ska vara normal. Vad är normalt? Jag tvivlar på att 30 kg övervikt är normalt. Vi är inte byggda för det. Men är det normalt att träna? Antagligen inte på det sättet som vi gör men det är för att vårt dagliga liv inte är lika fysiskt som förr i tiden. Då krävs det en annan sorts träning för att inte bli den överviktiga personen som har ett stillasittande arbete varje dag.
 
Vad anser ni?
 
 
 
 
 
 
 

Din kropp

Publicerad 2013-02-17 19:31:00 i Tankar och funderingar,

Andetagen blir tunga, en stor sten vilar på mitt bröst. Vill skrika ut till dig att du är allt för mig. Men orden kommer inte fram, de har blivit sagda för många gånger för att längre ha någon mening. Men i mitt huvud och hjärta betyder de fortfarande lika mycket. Jag sträcker ut en hand, men vet att du inte kommer greppa den. Sviken och sårad, ärren syns över hela din kropp.
 
 
Två
 

I don't quite know how to say, how I feel

Publicerad 2013-02-16 00:28:00 i Tankar och funderingar,

Mysig tjejkväll på Torstens som bjöd på massa ventilerande av tankar, öken i munnen (snackade förmycket) musslor och äppelpaj och inte minst trevligt sällskap. Ibland måste man verkligen prata av sig och få någon annans syn på saker och ting och lyssna på andras erfarenheter för att man själv ska bli klokare. Fast jag kan erkänna att jag inte känner mig alls klokare, mest känns det hopplöst, men jag är tacksam för mina vänner som orkar lyssna.
 
 
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela